Vänner , kära vänner

 

Vad gör man när man står där gång på gång med sin saliga känsla och övertygelse om att man är omhändertagen, älskad och här på jorden av en anledning .

När man vet allt , upplevt det gudomliga och är så fridfull i själen som man aldrig tidigare blivit.

Men gång på gång kastas in i sår , insikter, rädslor som man tror sig klarat av men bara möter än djupare och djupare och med det tuffare och tuffare. 

Jag känner just nu mig desperat nästan , uppgiven .

Jag vill bara skrika att jag inte orkar mer, och att jag vill bara ge upp . Jag kommer inte igenom den här sista biten som är så viktig men greppet släpper inte. Det är som någon jäkla kramp .

Gamla mönster och gamla mönster som gång på gång kommer tillbaka så fort rädslan kommer.

 Denna pendling mellan total tillit och närvaro till inre kaos och förvirring som för bort mig och lurar in mig. 

Vad är det jag saknar? Just nu känner jag mig så maktlös, så stark men ändå så svag.

Jag är ingenting just nu och det är den värsta känsla jag vet. Den har följt mig hela livet och jag har gjort allt för att slippa den. Men nu kan jag inte göra ett dugg . Det finns en sak bara och det är att döva den, fly den, och jag avskyr den vägen men tar den ändå för jag vet inget annat .

Den var den jag hittade när jag från första början fick dessa känslor och inget annat kunde göra. Det är som en autopilot och jag vet inte hur jag ska få stopp på den, som att bandet har backat tillbaka dit allt startade.

Hur gör man då?

Ja det var i samma sekund som jag läste denna gamla texten av mig själv jag insåg att mitt uppvaknande faktiskt då hade startat, och det var för 11 år sedan,  men då förstod jag inte det .Det enda jag då visste var att jag hade kommit till den punkten då allt jag strävat emot för att bli lycklig , fullständig och hel va uppnått, och då pratar jag om allt det där yttre som att skaffa barn, utbildning, karriär, jobb, hus mm. Men jag kände mig långt ifrån fullständig, hel och tillfreds.

 

Jag hade precis fått mitt andra barn

Under 4 år hade mina tankar dagligen handlat om att bli gravid och få det där andra barnet som skulle göra mig så lycklig och fullständig. Men när dagen kom och barnet var fött så kände jag allt annat än det.

Jag hade inget jobb, inget att göra, inget som längre gav mig bekräftelse, inget att prestera , inget att lägga mina tankar och energi på.

Jag kände mig fast i ett fängelse, tatalt beroende av min mans inkomst och inget som jag själv kunde medföra. Vilket gav mig enorm ångest , panik och djup depression .

Där och då gick jag in i djup sorg , tomhet, uppgivenhet och började i panik söka efter något som kunde ersätta, fylla och döva allt.

Jag började träna ännu mer, baka, laga mat, göra det ena avancerade receptet efter det andra, städa, promenera , ja allt man kan tänka sig. Jag hade fullspikat schema från det jag vakna till sena kvällen, allt för att slippa mitt värdelösa jag.

Men inget räckte , jag fyllda bara på mer och mer varje dag .

Tills jag en dag låg där avmagrad , utslagen, utmattad, förtvivlad och helt utan kontroll, jag ville inte dö men jag ville inte leva så längre .

Jag tjänade inga pengar , hade tappat all självförtroende, mitt företag hade jag inte längre, mina kunder var borta och jag varken ville eller orkade prata eller möta någon. Jag ville bara fly livet för att slippa känna, se och möta allt som jag hade misslyckat med och förstört. Allt jag hade drömt om, byggt upp och planerat var borta, och jag kände mig som ett skämt och en bluff. 

 

Det enda jag hörde just då var den lilla rösten som någonstans inom mig som viskade eller snarare pep fram att det finns ett annat liv för dig Malin .. det finns något bättre, och det var just den rösten som fick mig att på något vis vända blicken och sakta börja gå åt det hållet rösten ledde mig . 

Det här var tiden då jag inte var mitt bästa jag

Det gick några år med hårt arbete , men så kom jag till ytterligare en slutpunkt för ett par år sedan då  jag insåg att jag satt i samma situation igen, inget jobb, ingen inkomst, dåligt självförtroende och självkänsla och helt beroende av min man. Kände att jag hade gjort allt jag kunde för att förbättra min livssituation men någonstans satt jag fast i mig själv. 

Jag hade dock gjort mig av med alla tvångstankar, prestationskrav och dåliga mönster, vilket å ena sidan var skönt men å andra sidan blev synen av mig själv långt i från vacker. Jag stod inför det faktumet att jag inte hade något alls som jag var bra på eller fyllde mina dagar med, det enda jag hade var den där hemska känslan, ångesten och längtan att fly undan. För det var så jag alltid gjort under mitt liv för att hantera situationer. 

Det kändes som att jag var tillbaka i tiden och stod på ruta ett igen.

Men det var då jag bestämde mig på riktigt att bryta igenom helt och bli den bästa versionen av mig själv.

Jag bröt totalt med mitt förflutna JAG och började min vandring på en helt ny väg.

Vilket resulterade till den jag är i dag och det livet jag idag har.

Fantastiskt och bara så spännande.

Skulle du vara intresserad av att läsa mer om just den här resan jag gjorde så kan du göra det i min bok som precis kom ut.

Den kan du beställa här.